Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
inte så, då får jag prygel’. Det var naturligtvis
inte annat att göra än att afstå från
tillfredsställandet af vår lätt förklarliga nyfikenhet.
»Efter den, som det tycktes oss, ändlösa färden,
anlände vi slutligen till Semjenovskiplatsen. Midt
på den var en schavott rest, dit vi alla tjugu
fördes och ställdes upp i två led. Efter den långa
fångenskapen och skilsmässan från kamraterna
ville vi hälsa på och tala med hvarandra, men
man bevakade oss så strängt, att vi endast
lyckades utbyta, några få ord med dem, som stodo
närmast.
»Auditören trädde fram midt på schavotten och
läste upp våra dödsdomar. Straffet skulle
oförtöfvadt gå i verkställighet.
»De tjugu gånger upprepade ödesdigra orden:
»dömes att mista lifvet genom fusiljering» ingräfde
sig så djupt i mitt minne, att det flere år efteråt
hände mig att plötsligt vakna midt i natten, därför
att jag tyckte, någon ropade dem i örat på mig.
Lika klart och tydligt minnes jag äfven en annan,
rent yttre omständighet, — jag minns hur
tjänstemannen, efter att ha slutat läsningen, vek ihop
papperet, stoppade det i sin ficka och steg ner från
upphöjningen. I detsamma trängde solen fram ur
molnen, och det stod så klart för mig: Det är
inte möjligt, att man tänker döda oss! Jag sade
det åt den bredvid mig stående kamraten, men i
stället för svar pekade han endast stillatigande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
