Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
varden, och slutligen då det blef mörkt, för att sätta
in lampan, som för öfrigt var tämligen öfverflödig,
eftersom de i alla fall icke gåfvo mig något att göra.
»På det viset sutto vi häktade i hela åtta
månader! Efter de första två månaderna lemnade man
oss böcker, fastän endast till ett mycket ringa
antal, men vi leddes likväl så förfärligt, att vi till
och med ansågo de dagar, då vi fördes till
förhören, som riktiga högtidsdagar. Huru
ransakningen utvecklade sig, hur den skulle sluta, — det
visste vi ingenting om.
»Men tidigt på morgonen den 22 februari infann
sig helt oväntadt auditören i min kasematt och läste
upp min dom, som lydde på att mista lifvet genom
fusiljering.
»När domen skulle verkställas, det sades icke.
Men en timme hade icke förgått, då
uppsyningsmannen kom och befallde mig att kläda mig
— i mina egna kläder, icke i kronans, som
jag burit i kasematten. Under stark betäckning
fördes jag ut på gården, där redan nitton stycken
af mina forna kamrater väntade. Man placerade
oss alla i vagnar, fyra man i hvar jämte en soldat.
Klockan var sju på morgonen. Hvart vi fördes,
visste vi icke. Vi frågade soldaten, men han
svarade: Det törs jag inte säga! Och som det var
stark kyla ute, kunde vi icke genom de frusna
vagnsfönstren urskilja någonting. Jag försökte gnida
ren glaset med fingret, men soldaten sade: Gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
