Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
genast för honom fatta en ovilja, som gränsade
till förbittring.
Den unge kyrassieren satt i en länstol i en
pittoresk ställning, som tillät honom att i hela deras
skönhet visa ett par ytterst moderna pantalonger,
som tätt omslöto hans långa välbildade ben. Han
böjde sig förtroligt fram emot Anjuta, som satt
nära, och berättade någon lustig historia. Anjuta,
som ännu var brydd efter episoden med
Dostojevski, hörde på honom med sitt något stereotypa,
salongsmässiga leende, »leendet af en blid ängel»,
som den engelska guvernanten hånfullt kallade det.
Fedor Michajlovitsch stirrade på gruppen, och
i hans hufvud utkläcktes genast en hel roman:
Anjuta afskydde och föraktade den där »idioten»,
ville gifta bort henne med honom och förde dem
på allt sätt tillsammans. Hela bjudningen var
naturligtvis endast tillställd för den skull.
Efter att ha tänkt ut denna roman, trodde
Dostojevski genast på den och blef på det lifligaste
uppbragt.
Samtalsämnet på modet denna vinter var en
bok utgifven af en engelsk prest — en parallel
mellan den grekisk-katolska och den protestantiska
religionen. I denna rysk-tyska krets var detta ett
ämne, som intresserade alla, och när samtalet föll
härpå, blef det verkligen en smula lifligare. Elena
Pavlovna, som själf var tyska, anmärkte, att ett af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
