Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Men nu förlorade Elena Pavlovna helt och hållet
tålamodet och brusade upp.
»Ursäkta, Fedor Michajlovitsch, men som
värdinna måste Anjuta också egna sig åt de andra
gästerna», sade hon skarpt och förde bort dottern.
Fedor Michajlovitsch blef nu ond på fullt
allvar, kröp in i vrån och satt där och molteg, under
det han kastade ursinniga blickar omkring sig.
Bland gästerna var det en, som från första
ögonblicket väckte hans synnerliga misshag. Det
var en aflägsen släkting till Rajevskis, en ung
glänsande kyrassierofficer. Han var vacker, begåfvad,
bildad, upptagen i de bästa kretsar — och allt detta
i fullt passande, lagom grad, ingenting öfverdrifvet
eller för mycket. Med den rätt, som släktskapen
förlänar, gjorde han Anjuta sin kur, men det
också »lagom», så att det icke föll i ögonen på alla,
utan endast gaf en antydan om att han »hade sina
planer».
Som alltid vid dylika tillfällen, visste hela
familjen, att han var en möjligen blifvande friare och
som sådan högst eftersträfvansvärd, men alla
låtsade, som om de icke ens hade en aning om en
dylik möjlighet. Till och med då Elena Pavlovna
var ensam med mostrarna, vågade de endast med
halfva ord och hänsyftningar vidröra det ömtåliga
ämnet.
Dostojevski behöfde bara kasta en blick på
den vackra, resliga, själfbelåtna gestalten, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
