Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
hans vänskap med den nu fjortonåriga Tanja. Denna
blef för hvarje dag allt mera förtjust i honom och
underkastade sig honom blindt. Han märkte
naturligtvis hennes gränslösa dyrkan och beundran och
fann behag däri. Oupphörligt framdrog han Tanja
som ett exempel för systern.
Då han ibland kom fram med någon
djupsinnig tanke eller snillrik paradox, som stred mot
den gängse moralen, så ställde sig Anjuta genast,
som om hon icke begrep den. Tanjas ögon
glänste af förtjusning, men den andra svarade enkom,
som för att reta honom, med någon fadd, utnött
sanning.
»Ni har en tom, flack själ», brusade då Fedor
Michajlovitsch upp; »men se på er syster
däremot! Hon är bara ett barn ännu, men så hon
förstår mig! Det är därför, att hon har finhet och
djup!»
Tanja blef alldeles röd af förtjusning och skulle,
om det behöfts, gärna låtit hacka sig i stycken för
att bevisa, hur väl hon förstod honom.
Och verkligen, hur underligt det än kan tyckas,
så förstod den fjortonåriga Tanja Dostojevski. Hon
anade i hans hjärta så många ömma, varma
känslor, hon vördade honom icke blott för hans
genialitet, utan äfven för de lidanden, han undergått.
Hennes egen ensliga barndom, det förödmjukande
medvetandet, att hon inom familjen var mindre
älskad än de andra, hade gjort hennes inre värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
