Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
gång i tankarne genomlefvande alla de olika
intrycken från de förflutna tre månaderna, och
begärligt insupande den starka vårdoft, som fyllde luften.
Det mörknade allt mer och mer. På grund af
det dåliga väglaget foro de i skridt. Skjutskarlen
tycktes ha slumrat in på kuskbocken och hojtade
icke mera åt hästarne; man hörde endast hofvarnes
plaskande i smutsen och det svaga, ryckvisa
pinglet af bjällrorna. Skogen utbredde sig på båda
sidor om vägen, mörk, hemlighetsfull,
ogenomtränglig. Plötsligt, då de kommo ut på en öppen
glinta, dök månen fram mellan träden och
öfvergöt allt med en silfverskimrande glans, så klar
och öfverraskande, att man nästan blef ängslig till
mods. ; ;
Efter deras senaste förklaring i Petersburg hade
de båda systrarna afhållit sig från allt tal om detta
ämne, och det rådde fortfarande som ett slags tvång
mellan dem, som om något främmande skilde dem
åt. Men nu tryckte de sig som genom en tyst
öfverenskommelse intill hvarandra i en öm
omfamning, och de kände bägge, att det icke längre
stod något emellan dem, utan att de voro hvarandra
närmare än någonsin.
De vände tillbaka till Palibino, där det gråa,
enformiga lifvet åter väntade dem; men i detta
ögonblick kände de, att så kunde det icke länge
fortfara, utan att det snart skulle inträda en förändring
i bägges deras lif. Det föreföll dem, som om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
