Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
ruskigt. Men i Vitebska guvernementet möttes de
helt oförmodadt af våren, den ryska, obändiga och
ostyriga våren, som kommer plötsligt, på en enda
natt, som drar och lockar allt till sig och likt en
feberyrsel griper jorden, människorna och djuren.
Björkarne vid vägkanten voro klädda i ett tätt
ljusgrönt fjun; luften var så intensivt genomträngd af
kåddoften från de unga bladknopparne, att Anjuta
och Tanja blefvo alldeles som hufvudyra och
rusiga af den. De sprungo ut ur vagnen vid hvarje
skjutsstation och plockade på en kvarts timme
händerna fulla med snöklockor, vårlökar och violer,
som liksom växte upp ur jorden inför deras ögon.
Bäckar och åar svämmade öfver sina bräddar och
bildade hela stora sjöar, jorden tinade upp, och
smutsen var bottenlös.
På stora landsvägen gick det ändå någorlunda
an, men när de hunnit så långt som till deras
kretsstad, måste de lemna resvagnen kvar på
poststationen och hyra ett par små eländiga tarantasser i
stället. Elena Pavlovna och kusken beskärmade
sig i stor oro: »Hur skola vi väl komma fram?»
Den förra var i synnerhet rädd att få förebråelser
af mannen, därför att de dröjt så länge i
Petersburg. Emellertid, trots alla verop och
beskärmelser, gick det förträffligt.
Tanja mindes sedermera ofta denna färd, hur
de sent på aftonen foro genom storskogen. Hvar-
ken hon eller systern sof. De sutto tysta, ännu en
Kovalevshky. Ur ryska äfret. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
