Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
Utaf all sorg som hjärtat tär,
det tyngst dock är, det bittrast är
att veta, att man själf förskyllt
den tunga börda som inan bär,
Att själf man stött sin lycka bort,
den lycka hvilken log sä kort,
att själf man skulden är därtill
att nu ens lif är armt och torrt,
Att grubbla under långa dar,
i långa nätter, långa dar,
hvarför man sagt en olycksstund
det ord som allting krossat har,
Att undra hur man var så blind,
och hvarför man ej mer är blind,
men att man såg livar lyckan fanns,
just som den vändt sig lyckans vind
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
