Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så ofta fylld af bitterhet och trots
och vrede, hårdhet, flärd och själfviskhet —
jag vet, jag har dock, af din kraft och nåd,
den tro i mig, som kan försätta berg.
Men, ser du, Herre, jag behöfver väl
den lycka som ger lifvet solskensfärg,
den lycka, som du ju har lofvat mig;
jag den behöfver för att färdig stå,
och blifva stark att föra ut ditt verk —
och därför, Gud, du vunne själf därpå!
5. 1. 96.
LVII.
Jag tänkte fordom, när min vår förrann
och ungdomsblodet hett inom mig brann:
Ve mig, om lyckan ock jag når till sist
då har jag dock den bästa lyckan mist,
ty hvad är glädje sedan ungdom gått?
En matt och sorgsen genklang blir den blott,
en sakta klagan öfver hvad som flytt,
ett stilla vemod att sig allt förbytt. ..
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
