Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När en gång själen fyllts af lifVets svårmod,
finns det väl något som kan lycka gifva?
Månn’ kärlek själf — förutom korta stunder
af ljuf berusning — mäktar hjärtat fylla
med ro och sällhet? Kanske all dess lycka
ej annat är än mildrad tungsinthet — —
Allt är fåfängligt! Stor är endast Gud!
4. 6. 97.
LXXXVII.
Ofver mitt hufvud susa höga furor.
Sträckt uppå mossan, ser jag mellan grenar
fram öfver fästets blåa fägring fara
glimmande skyar.
Ute på fjärden, krusad lätt af vinden,
glider en skuta, grå, med nötta segel,
lastad med ved och stäfvande mot staden
säfligt och stilla.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
