Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du svarta fågel, du svarta fågel,
de kväfva mig dina vingeslag.
De breda mörker, de svarta vingar,
i natt förbyta de sol och dag.
20. 9. 97.
XCVII.
Ett är det än som i de mörka dagar
mig skänker stundom hvila, tröst och hugnad.
När lutad öfver böckerna jag sitter
och tränger in i gångna seklers tankar
och för mitt inre öga mänskor ser,
som längesedan sträfvat, tänkt och lidit,
då genombäfvas stundom plötsligt sinnet
utaf den glädje, af den snabba tjusning,
som rönes vid hvar vidgning af vår själ,
hvar andens tillväxt. Mot de ljusa rymder,
de klara, lugna, hvarest tanken bor,
sig själen lyfter, glömmer för en stund,
att det bekymmer uppå jorden finns —.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
