Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
en sagoförtäljare
måste ha smugit sig in i hennes rum. Och hon sade:
— Jag blir icke frisk igen, förrän jag får se honom.
Då sade prinsen, hennes broder: — Jag skall taga
reda på denne prins Månsken. Jag vill hämta åt dig
den man du längtar efter.
Och han fann prins Saf-el-Goumar och sade till
honom: — Vill du ej komma och begära af min fader
min systers hand ? Nämligen om du har mod därtill!
Ty jag vill säga dig något: Min fader hugger
hufvudet af alla de friare, som hans dotter afvisar. Mer än
femtio hufvuden hänga redan utanför hans borg.
— Jag vågar det, sade prins Månsken. Och han
begaf sig till prinsessan Mied-Zen-a-Zens fader för att
begära hans dotters hand. Och sultanen kom emot
honom och grät och sade:
— Jag sörjer öfver att jag skall nödgas hugga
hufvudet af en så ståtlig prins! Men om du träder inom
prinsessans dörr och hon skickar ut dig igen inom en
kvarts timme — såsom hon alltid plägar göra — så
måste jag afhugga ditt hufvud. Det är ett löfte.
Men prins Månsken sade: — Jag vill våga det!
Och han trädde in genom den dörr, som ledde till
prinsessans gemak . . .
Men han blef icke utskickad . . .
En och tjugu dagar dröjde det, innan han trädde
ut igen! I en och tjugu dagar hade dessa två icke
ätit, icke druckit, icke sofvit — de hade icke tänkt på
annat än sin kärlek!
Mohammeds ögon lyste af triumf. Det var, som
om han själf varit den lycklige älskaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
