Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
en sagoförtäljare
V.
— Tyckte du inte att Leluna såg mindre vänlig ut,
när vi sist voro hos henne, frågade min reskamrat, då
vi nästa gång gåfvo oss af att leta reda på vår
sagoför-täljare.
— Jo, den observationen gjorde jag också, sade jag.
Hon tycker väl inte om att vi komma och ta hennes man
med oss. Fast han är ju i alla fall aldrig hemma hos
henne!
— Nej, det förstås. Men hon tycker nog från sin
synpunkt att vi uppföra oss besynnerligt, då vi inte bara
vandra omkring obeslöjade på vägarna, utan den ena
gången efter den andra komma och söka upp en man
för att sitta med honom ute i en palmlund och höra på
hans historier!
— Nå, är hon missnöjd, så få vi väl försöka blidka
henne. De bruka tycka om sötsaker. Kom, ska vi gå
in och köpa en påse karameller.
Vi gingo in i en välförsedd fransk speceriaffär, som
är det mest kontinentala Biskra har att bjuda på i
butik-väg, och begärde karameller af olika slag, mest röda. Vi
visste af erfarenhet att araberna äro djupt öfvertygade
om att röda karameller måste smaka bättre än några
andra af annan kulör.
Så snart vi trädt in genom dörren till Mohammeds
hus, skyndade vi att räcka karamellpåsen åt Leluna. Vi
hunno knappast se,om hon såg missnöjd ut dessförinnan;
att hon efteråt — sedan hon gripit tag i påsen och sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
