Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det gröna gräset
161
— Inte! De sprungo, oeh vi stucko dem i
ryggen. Och så skuro vi flätan af dem.
Och han skrattade af belåtenhet vid dessa minnen.
Så upprepade han än en gång sin älsklingssats:
— De franska kvinnorna äro mycket bättre än de
infödda–
Jag reste mig upp med en suck af resignation.
Celima var mycket mer underhållande än mina
kavaljerer de föregående dagarna, men ur
brefskrifnings-synpunkt var han än mer besvärlig.
— Jag tänker gå hem nu, sade jag.
— Det tänker jag just också göra, sade Celima
hjärtligt. Så vi kan få sällskap.
Han ropade på sin kamrat, som hela tiden skurit
gräs, och de eskorterade mig båda på vägen genom
parken.
Då vi hunnit den afväg, där jag borde ta af, sade
jag farväl åt den hederlige f. d. spahin och skakade
hand med honom.
— Kom och hälsa på mig, sade han ifrigt. Jag
bor i huset bredvid Hadji Alis kafé. Kom och se
mitt hem! Och gör bekantskap med min hustru!
till-lade han med en humoristisk blinkning.
— Kanhända, sade jag. Men jag kom aldrig till
Celima och fick aldrig se hans manhaftiga hustru —
hvilket kanske var skada.
Jag hade nu fått tillräckligt många prof på
arabernas sällskapliga sinnelag för att uppge hoppet om
landtlig ensamhet i det gröna gräset. Nästa dag pro-
Anna M. Roos, Araber. Il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
