Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
lall1a
ur sin burnus en blå skrifbok och visade oss med stor
tillfredsställelse de franska skriföfningar han där med
ganska prydlig stil åstadkommit. Både han och Said
gingo i den franska skolan i Biskra.
Men det var en sak, som unge Abd-el-Kader i all
synnerhet med stolthet framhöll: »Min farfar var en
marabu», sade han, »och min morfar var också en
marabu.»
En marabu är en helig man, och man kan bli
marabu på flera olika sätt. Man kan bli det genom
flitiga studier i koranen och ett heligt lefnadssätt,
man kan bli det genom att företaga en pilgrimsfärd
till Mekka, och man kan bli det genom att mista sina
själsförmögenheter. Alla sinnessjuka och idioter — de
igenkännas i Biskra för det mesta därpå, att de gå
med obetäckt hufvud — kallas af mohammedanerna
marabuer och behandlas med mycken vördnad. Om
det på en af bänkarna i Biskras park sitter en
bar-hufvad, smutsig dåre, kan man få se den ene efter
den andre af de fromma mohammedaner, som passera,
gå fram och vördnadsfullt kyssa honom på skuldran
— en hyllning som den smutsige marabuen mottager
med likgiltig nedlåtenhet.
Jag vet inte hvad slags marabuer Abd-el-Kaders
farfar och morfar voro — dock säkerligen ej af det
sist beskrifna slaget — men han utpekade för oss
deras grafvar, hvilkas små hvitmenade kupoler —
»koubbah» — stucko upp emellan Lallias palmer. Och
han visade också med stolthet på en vattenkvarn, som
Bou-Halfa, hans farfar, uppbyggt. Jag vet inte, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
