Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ARABISK KÄRLEKSHISTORIA 2 19
Alla tego ett ögonblick.
— Om man vore riktigt kär..sade i något
tvekande ton den yngsta och blondaste.
— Om man vore riktigt ung ..., sade Marika. Hade
man kommit hit då, så skulle man nog blifvit rysligt
kär. Och bara för att alla tyckte det var en galenskap,
skulle man varit ändå mer besluten för att gifta sig med
honom. Men se’n skulle man förstås blifvit rysligt
olycklig...
— De äro för olika oss, sade Hellevi. Har ni inte
sett att de gå som rofdjur? Jag har märkt, att
människorna gå öfverallt som de djur, som bo i deras land
— de mest karakteristiska djuren, förstås. I Sverige
går folk och lufsar som björnar, här sträcka de fram
sina ben — så här ser ni — just på samma sätt som
lejon och tigrar — djärft och ändå tassande.
— Men om ni skulle tänka er, återtog Ebba, att vi
kände den här norska flickan, som Ali tänker fria till
— för det är väl ändå meningen med hela resan —, och
om nu den norska flickan skulle be oss om råd och säga:
»Jag tycker om honom, men hvad skall jag göra? Ni,
som också känna till Biskra och känna något af
förhållandena där, säg mig, kan jag gifta mig med en arab?»
Hvad skulle ni då svara?
— Hon kunde gifta sig på ett par år och
förbehålla sig att få skiljas, när det blefve för enformigt, sade
Hellevi lättsinnigt.
— Skiljas? Ja, hade hon den möjligheten, så ginge
det väl an. Men hur kan ni tro de skulle släppa ifrån
sig en kvinna, se’n de väl en gång fått tag i henne. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
