Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ARABISK KÄRLEKSHISTORIA 2 19
samhet och tillgifvenhet för mig? Jag vill pröfva
honom.
Och så lade sig schakalen ned och låtsade vara
död.
När prinsessan såg honom ligga död, utbrast hon:
— Ack, är han nu död, vår gode schakal, som varit
oss en sådan vän!
Och hon började gråta.
Men herden sade kallt till tjänarne:
— Kasta ut honom på sophögen!
Då rusade schakalen upp.
— Är detta den tack du ger mig, ropade han.
Du, en eländig herde, som jag skänkt ett rike!
Prinsessan såg förskräckt på sin make.
— Ah, hvad vill detta säga! utropade hon. — Det
var då detta jag anade . . . Det föreföll mig ofta, när
vi först träffades, som om min make måste vara af låg
härkomst. — Och där var som en lukt af får kring
honom —
Men herden hviskade förtviflad till schakalen:
— Förlåt mig! Störta mig icke i olycka!
Schakalen tyckte det var synd om honom, förlät
honom och sade till prinsessan:
— Du förstår, härskarinna, att det var blott ett
skämt det där. Du bör veta, att när vår nådige herre
var en liten prins, var han mycket road af får och
brukade leka med dem; därför kallade man honom
på skämt för den lille herden; det var detta jag
hän-syftade på.
Så försonades de åter och lefde i endräkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
