Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där bröt en blixt, fram ur skogen — Ett brakande
hördes — Och ännu ett —
— Danskarna! ropade soldaterna. Breide Rantzau
är över oss.
Men konungen ropade: — Släcken eldarna!
Soldaterna försökte med högar av snö kväva de
eldar, som gjorde dem synliga för fienden. Men
de-lyckades ej. Och de danska skotten fortforo att smälla
och söka sig offer bla,nd svenskarna, medan dessa
ej kunde varsna något mål för sina musköter.
Nu hade en dansk trupp hunnit fram till
kyrkogården. Vid den stenmur, som inhägnade densamma,
stod Herman Wrangel med värjan i hand och med
honom några av hans män. Men danskarna stormade
fram, stucko ned många svenskar och togo Wrangel
till fånga.
Tappert kämpade konungen mot de inträngande
fienderna. Men till följd av mörkret och förvirringen
var striden redån förlorad. Konungen ropade:
— Vi må pröva på, om isen bär oss.
Så lät han sin häst taga ett språng över muren och
red i sporrsträck ned emot Pickelsjön, norr om kyrkan.
Men när nu hundratals ryttare och knektar
strömmade därned, började isen knaka och gunga.
— Spriden eder, gossar! ropade konungen.
I detsamma hördes ett brakande. Isen hade brustit.
Och karlar och hästar sjönko och försvunno i det
kalla djupet.
Åter hördes ett brak. Konungens häst hade kommit
ned i en råk.
Per Banér, konungens hovjunkare, hade redan
hunnit upp på norra stranden. Då hör han braket, ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
