Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du har rätt, min gode man, svarade främlingen,
det lönar sig att lämna sin verkstad för att se på
henne! Och den, som en gång sett den prinsessan,
han vill gärna se henne en gång till!
*
Många brev hade gått emellan hovet i Stockholm
och hovet i Berlin angående förslaget om giftermål
emellan konungen av Sverige och den unga prinsessan.
Men kurfursten, prinsessans broder, var föga
benägen för giftermålet, ty han var av den reformerta
bekännelsen och ville ej gärna hava en svåger, som
var luteran.
Konung Gustav Adolf vart otålig och beslöt att själv
begiva sig åstad för att få saken avgjord.
Åter en gång seglade han över till det tyska landet
och red till Berlin. Denna gång hade han med sig
sin svåger, pfalzgreven Johan Kasimir, Jan Banér
och ännu några andra herrar. Men också denna gång
ville han komma okänd för hopen. »Adolf Carlsson»
skulle hans följeslagare kalla honom, och för ingen
finge de yppa, vem han var.
En majkväll kommo de ridande till Berlin och togo
in på ett härbärge nära floden. Kurfurst Georg
Vilhelm var ej i staden, han var borta i Preussen, som
han hade i förläning av konungen av Polen. Men
pfalzgreven hade skrivit till den unga kurfurstinnan,
och vid hovet visste man redan, vem Adolf Carlsson
var, som kom i pfalzgrevens följe.
Uppe på slottet, i en sal som var behängd med svart
kläde — eftersom det icke var lång tid sedan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:51:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ramg2a/0054.html
