Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf. De svenska soldaterna uttalade hans namn på
sitt eget sätt: de kallade honom Laskepelle. Och
eftersom han hade en ung son med sig, nämnde de fadern
Store Laskepelle och sonen Lille Laskepelle.
Uppför den nedre vallen stormade svenskarna med
okuvligt mod. Men Rigaborna försvarade sig ock
tappert.
Kanoner och musköter avlossades ideligen mot de
framstormande.
— Gå bara på, min son, ropade den gamle De la
Chapelle uppmuntrande till den unge.
Och ynglingen gick oförfärat fram, medan kulorna
veno omkring honom ; med leende mod svängde han
sin värja mot* fienderna.
Då flög där en kula rakt emot hans bröst. Hans
värja föll ur hans hand. Och han segnade till marken
— död.
Fadern såg det. Icke ett rop hördes från hans
läppar. Men han tog sonens kropp i sina armar och
bar den bort, undan stridsvimlet. Så bröt han åter
fram i ursinnig tapperhet emot fienden.
Men nu hade stadens försvarare hunnit samla sig
i stora skaror, och det började se illa ut för herr Jan
och hans käcka trupp.
Då hördes bakom dem ett dånande fältrop. Det var
svensk lösen, som ropades, och det var Gustav Horn
med sitt regemente, som kom till kamraternas hjälp.
Och åter drevos Rigaborna tillbaka.
Jan Banér hade blivit sårad, men det hindrade
honom ingalunda att alltjämt kämpa och föra sina
trupper an. Gustav Horn fick ock ett skottsår. Men
icke heller han vek ur striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
