Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konung och herre! Nu dricka vi åter den store Gustav
Adolfs skål.
Åter ljödo jubelropen, och åter tömdes bägarna i
botten.
Och Gyllenhjelm, som åter satt sig ned på sin plats,
sade leende:
— Där talade du som en hel karl, Jan Banér.
Men visst tänkte jag nyss vid mig själv: Var det
månne för att han skulle bliva en stor pratmakare,
som Jan Banérs liv vart så underligen förvarat?
Då logo de alla. Ty alla visste de ju vad som skett,
när Jan var en liten pilt och vistades på Hörningsholm
i sin moders barndomshem. Där uppe i ett fönster satt
han och såg skeppen segla hän över viken. »Där segla
de stora skeppen bort till Tyskland», sade hans
sköterska. »Jan skall ock segla till Tyskland», pladdrade
den lille. Och han viftade med en duk, som han höll
i handen — det var hans segel — men i detsamma
föll han ut genom fönstret. Det var från tredje
våningen, och nere på gården låg en stenhög. Men när
den förfärade sköterskan kom löpande utför
trapporna, fann hon pilten sitta å stenhögen helt oskadd.
Örtagårdsmästaren hade tagit emot honom, påstod
den lille. Men örtagårdsmästaren visste alls intet
därom. När sedan en gång — då pilten var en vuxen
man — konung Gustav Adolf fick höra berättelsen
om huru underbart hans liv den gången blivit frälst,
sade han: »Det ses, Jan, att du är bevarad till något
stort.»
Nu vände sig Herman Wrangel till Jakob de la
Gardie och Gyllenhjelm, vilka under sin fångenskaps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
