Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyftas, hade konungen med en snabb och skicklig
stöt genomborrat sin motståndare. Död föll denne
till marken.
Livknektens kula hade ock fällt sin motståndare.
— Nu, min trogne Anders, sade konungen, nu rida
vi hem och spisa frukost.
*
Det var åtta dagar senare.
Konungen hade låtit hela sin här rycka ut på fältet.
Och av kanonerna sköts svensk lösen — två skott —
för att därmed, såsom sedvänja var, utmana fienden
till strid. Men Koniecpolsky, den polske
befälhavaren, låg kvar i sitt förskansade läger och visade alls
ingen lust att antaga utmaningen.
— Vi skola väl tvinga dem ut, sade konungen.
Han lät kalla till sig Lennart Torstensson, som
hade befälet över artilleriet, och sade till honom:
— Låt föra några kanoner upp på åsarna där borta.
Och låt dem så spela emot polackerna.
Koniecpolsky såg från vallarna av sitt läger, huru
kanonerna fördes upp på kullarna. Och han sade
bekymrad till den officer, som stod vid hans sida:
— Nu lär det spörjas vad gagn där är med den
svenske konungens krigskonst. Han har sina små
läderkanoner, dem han lätteligen förer varthelst han
vill, men vi hava våra stora och tunga stycken, dem
vi blott långsamt och med mycken möda kunna flytta.
Nu begynte de dåna, de svenska kanonerna.
Kulorna flögo över vallarna och in i lägret. Död
och förfäran spridde de bland polackerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:51:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ramg2a/0081.html
