Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid denna tid regerade i Frankrike konung Ludvig
den trettonde. Dennes förste minister, kardinal
Ri-chelieu, var en klok och härsklysten man, som styrde
både konungen och landet. Nu hade Richelieu begynt
känna oro däröver, att kejsar Ferdinand vann alltför
mycket makt och sålunda kunde bliva Frankrike en
farlig granne. Kejsaren hade nämligen, sedan han
slutit förbund med de katolska furstarna i Tyskland
och med deras tillhjälp kuvat flera av de
protestantiska riksländerna, blivit långt mäktigare än förr.
Nu önskade Richelieu, att den segerrike svenske
konungen skulle vända sig emot kejsaren, på det att
dennes makt måtte därigenom något stäckas. Men för
att Gustav Adolf skulle kunna begynna detta krig,
måste han först hava fred med Polen.
Därför sökte nu Charnacé, det franska sändebudet
i Polen, förmå konung Sigismund att gå in på
förhandlingar med svenskarna. Och till sist lyckades han
övertala honom därtill.
Till byn Stuhmsdorf kommo då Axel Oxenstierna,
Herman Wrangel och Johan Banér och mötte där de
polska sändebuden och Charnacé. Där blev beslutat,
att emellan Sverige och Polen skulle i sex år råda
stillestånd. Sigismund skulle erkänna Gustav Adolf
som Sveriges konung, och svenskarna skulle få
behålla Estland, Livland och fyra städer i Preussen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
