Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väl visste konungen, att hans vänskap för Nils och
hans broder Per av många troddes bero därpå, att
de voro syskonbarn till hams ungdoms älskade —
Ebba Magnedotter; men, i sanning, det behövdes intet
sådant skäl för att han skulle vara glad åt de två
bröderna. Sitt ärliga öppna väsen, sitt välvilliga sinne
hade de väl i fädernearv, men sin klokhet hade de
kanske ärvt från morfadern — gamle riksdrotsen
Nils Gyllenstierna, han som vetat behålla ynnesten
hos fyra konungar å rad, och det fastän de alla voro
fränder och alla fiender.
Nu kom konungen till Gula regementet. Det var
hans eget livgarde, vilket i preussiska fälttågen höljt
sig med ära. Max Teuffel var dess överste. Orädd
och rådsnar var han, och med stolthet mindes hans
regemente, huru han vid tredagarsbelägringen av
Frankfurt första dagen fått ett svårt skottsår i armen,
men likväl tredje dagen varit med vid erövrandet.
Där stod Blå regementet, också det ryktbart för
många bragder och fört av överste Winckel. Där stod
Röda brigaden, varest Erik Hand och Hall hade befäl.
Och bakom, såsom reserv, stodo skottarna: Hepburn,
tapper och stolt, Monroe, inbunden och allvarlig, och
gamle Patrick Rtithwen, gråskäggig och gladlynt, han
som gick till striden såsom till ett gästabud och till
gästabudet såsom en stridsman, den där gjuter vin
i stället för blod.
Där stod ock Henrik von Thurn, böhmaren, med
sitt regemente. Äldst i hela hären var greve von
Thurn, och mycket hade han prövat i livet. I sin
ungdom hade han tjänat huset Habsburg mot turken;
sedan, när kejsaren begynte förtrycka sina protestan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
