Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin värja mot jorden och bad till härskarornas Herre
om seger för sin heliga sak. Så stark ljöd hans
stämma, att den nådde nästan hela hären. Och var
de trosvissa, segervissa orden förnummos, där tändes
hopp och förtröstan.
Uppe på en höjdsträckning stod Tillys här uppställd,
avbidande anfallet. Så snart de svenska lederna
hunnit inom karteschhåll, möttes de av en dånande salva
från de kejserligas kanoner.
Men Torstensson var ej sen att svara. Och så
snabba voro hans kanonierer i att ladda och skjuta,
att medan de kejserliga hunno med en salva, sköto
svenskarna tre.
I två timmar stodo härarna stilla, medan kanonerna
dånade emot varandra. Moln av krutrök drevos ned
emot svenskarna, som hade vinden mot sig; skyar av
damm virvlades upp från den torra jorden, trampad av
tusentals människofötter och hästhovar. Så mörk var
luften bliven, att svenskarna knappast kunde se
varandra, än mindre urskilja fienden.
Då beslöt konungen — som själv förde högra
flygeln med Jan Banér som närmaste man — att låta
sina ryttare göra en vändning för att få vinden från
sidan och sålunda komma ut ur den tätaste krutröken.
Men genom denna vändning miste de det skydd de
förut ägt av den lilla byn Podelwitz. Pappenheim
märkte det, och full av iver att få börja striden,
bad han Tilly att få göra ett anfall. Och den försiktige
gamle Tilly, som helst velat dröja uppe i sin
fördelaktiga ställning, gav dock efter för hans otålighet.
Fram stormade nu Pappenheim med sina valloner.
Marken darrade under hovarnas dån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
