Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I begynnelsen sade Wallenstein nej, ty han var
ännu full av bitterhet och vrede. Men till sist
förklarade han, att om han finge oinskränkt makt över
hären, ävensom över de länder han komme att erövra,
skulle han åtaga sig befälet. Och hans fordringar
beviljades.
I april bröt han upp med sin här emot den
sachsiske kurfursten. Snart hade han återerövrat Prag och
drivit sachsarna ut ur Böhmen. Därpå sände han bud
till kurfursten: att om denne ville övergiva sitt
förbund med Gustav Adolf, skulle han bliva skonad,
men i annat fall ville Wallenstein ödelägga hela hans
land.
Då sände kurfursten brev till Gustav Adolf: att om
denne icke strax komme till hans hjälp, vore han
nödgad att antaga Wallensteins fredstillbud.
Gustav Adolf hade nu erövrat nästan hela Bajern.
Augsburg hade öppnat sina portar för honom; Ulm
hade Gustav Horn intagit. Det var konungens avsikt
att utmed floden Donau tåga till Wien för att tvinga
kejsaren till fred. Men nu måste han uppgiva detta
och marschera norr ut.
Då kurfurst Maximilian, innan han kunnat hindra
det, förenat sina trupper med Wallensteins, blev
emellertid vägen till Sachsen stängd för honom.
Han beslöt då att tåga till Nurnberg, som också
anropat honom om hjälp. Nurnbergarna hade nämligen
fått veta, att Wallenstein ämnade anfalla deras stad.
Gustav Adolf ville icke tillåta, att denna stad, som
blivit honom så kär att han kallade den sin ögonsten,
skulle drabbas av samma öde som det arma
Magdeburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
