Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han beslöt att kommendera till återtåg. Men då han
nu såg sig omkring efter någon av sina överstar, som
han kunde ge i uppdrag att återkalla de stormande,
varsnade han ingen av dem i sin närhet. Endast
Hepburn satt där borta å sin grå springare i sitt
matt-blänkande harnesk med en bister blick under de
buskiga ögonbrynen — såsom han suttit där orörlig
mest hela dagen. Ty Hepburn, den tappre Hepburn,
stred icke i dag, han var med endast som åskådare.
Han som kämpat så mången gång för Gustav Adolf,
som oförskräckt gått i spetsen för stormkolonnerna,
när det gällt att erövra de svårtillgängligaste
fästningar, han hade dagen förut begärt sitt avsked och
svurit att aldrig mer draga värjan för den svenske
konungen. Ömtålig och stolt var han och hade känt
sig djupt kränkt av att Gustav Adolf vid utdelningen
av kommandon, enligt hans mening, förbigått honom.
I morgon skulle han draga bort för alltid från den
svenska hären; i dag hade han ridit med blott för
att åse, huru den skulle reda sig mot Wallenstein.
Gustav Adolf red fram till honom.
— Min tappre Hepburn, sade han med vemod i
stämman, viljen I dock icke denna gång göra mig den
tjänsten att rida fram och återföra de stormande
trupperna?
— Uppdraget är ganska vådligt. Endast därför
åtager jag mig detsamma, svarade den styvsinte
skotten.
Och han gav sin häst sporrarna och red in i
stridsvimlet, ropade och kommenderade och förde med
mycken skicklighet och raskhet trupperna ur elden.
Gustav Adolf ansåg det icke rådligt att under nat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
