Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallenstein skulle anfalla. Dock tycktes detta vara
föga att befara, ty Wallenstein hade liksom Gustav
Adolf mist nära hälften av sin här genom svält och
sjukdomar.
I Windsheim, några mil från Nurnberg, mottog
Gustav Adolf brev från Oxenstierna, som förmälde att
också Wallenstein nu brutit upp och lämnat sitt läger.
Han hade marscherat mot Franken, skrev kanslern.
Det tycktes sålunda som om han icke ämnade
anfalla Sachsen. Då vore det ju icke nödvändigt,
menade konungen, att strax begiva sig dit till
kurfurstens bistånd. Han beslöt återupptaga sin förra
plan: att genom Bajern bryta in i Österrike. Där
funnos många protestantiska bönder och borgare, som
endast bidade på svenskarnas ankomst för att resa
sig emot kejsarens och katolikernas förtryck.
Men medan han nu redde sig att belägra den starka
bajerska fästningen Ingolstadt, kom en kurir med ett
nytt brev från Oxenstierna. Wallenstein hade i
Franken mött kraftigt motstånd av den svenska styrka,
som där var förlagd under befäl av hertig Bernhard
av Weimar, och hade därför i stället kastat sig emot
Sachsen.
Nu bröt han där fram i kurfurstens länder,
härjande och brännande.
Åter måste Gustav Adolf avstå från stora planer
för att ila tillbaka och hjälpa bundsförvanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
