Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 BARN BIBLIOTEKET SAGA
himlavalvet fritt och oändligt. Och då luften i dessa
trakter är sällsynt torr, är det blott sällan himlen
är skymd av moln.
»De sju himmelsljusen», det var Sjamasj — så
nämndes solens gud av babylonierna — Sin, månens
gud, samt fem planeter, av vilka den största, den
som vi kalla Jupiter, av Babylons folk kallades
Mar-duk och betraktades som stadens skyddsgud. Men
den klara stjärna, som är både morgon- och
aftonstjärna och som vi nu kalla Venus, den nämndes av
kaldéerna — Babylons präster — Istar.
Istar var kärlekens gudinna, lärde kaldéerna, men
hon var även stridernas gudinna. Hon var ock den,
som om våren kallade fram växtligheten och klädde
jorden i en härlig klädnad av blomster och grönt.
Det fanns en gammal sägen om att Istar en gång
stigit ned i underjorden, ned till dödsriket. Där blev
hon berövad sina kläder och sina smycken, där blev
hon slagen med sjukdom.
Då vissnade allt liv på jorden. Trädens löv föllo,
blomstren dogo. Och människor och djur tynade bort.
Efter en tid steg dock Istar åter upp ur
underjorden. Nu lyste hon åter i leende fägring, nu bar hon
ånyo en den härligaste klädnad. Och hon steg upp
till himmelen. Där fick hon av sin fader Anu,
himmelens härskare, den sköna stjärna som blev hennes
rätta hemvist. Anu korade henne ock till himmelens
drottning. Och hon log mot all världen, och gudar
och människor hyllade henne i jubel.
Så diktade Babels folk om naturens eviga växling
emellan jublande vår och bortdöende höst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
