- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
27

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET VITTFARANDE FOLKET

27

mantel avtorkade han hundens nos. Men nu varsnade
han, att det icke var av blod som hunden var röd.
Hans mantelflik hade fått en skön röd färg, som icke
lät sig avtvås med vatten. Herden begynte
efterforska vad det kunde vara, som hans hund bitit i.
Och han fann att det måste ha varit en av de stora
snäckor, som av havsvågorna uppkastats på stranden.
De snigeldjur, som bodde i dessa snäckor, hade,
förstod han nu, i sin kropp ett rött färgämne. Efter
detta började man färga yllevävnader med
purpursnäckans färg. Och då man i forntiden icke visste
något annat sätt att få en skön röd färg, blev
purpurn en bytesvara av högt värde. Så högt skattad
blev denna färg, att det i somliga länder icke var
tillåtet för någon annan än konungen och de
förnämsta männen i riket att bära purpurfärgade kläder.

Men det var ock något annat än varor, som
fenicerna förde med sig, när de seglade omkring till
fiärran länder och folk. De hade funnit på ■—• eller,
säga somliga, de hade av ett arabiskt folk lärt
•—-att skriva med en skrift, som var långt mindre
svårlärd än egyptiernas hieroglyfer eller babyloniernas
kilskrift. Ty för att förstå egyptiernas äldsta skrift
måste man lära flera tusen tecken. Och som
babylonierna hade ett tecken för varje stavelse, måste
man lära sig några hundra tecken för att förstå deras
skrift. Men fenikierna hade ett tecken för varje ljud,
och därför behövde de blott ett par och tjugo tecken.

Bland de folk, som fenikierna på sina färder
träffade samman med, voro också grekerna, och dessa
voro ännu mer kloka och klyftiga än fenikierna. När
de av fenikierna lärde deras bokstavsskrift, så
förbättrade de den icke litet. Ty fenikierna skrevo
endast ut konsonanterna, men lämnade åt den läsande
att gissa sig till vokalerna; grekerna åter uppfunno
tecken även för vokalerna och skrevo ut dem. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free