Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAUL OCH DAVID
77
Efter detta gick David mer än en gång ut i strid
och förde konungens trupper. Och alltid var han
lyckosam och segersäll.
Men dessemellan var David vid konungens hov
och spelade på sin harpa för Saul. Allt oftare kom
det mörka lynnet över konungen. Ty hans hjärta
frättes av avunden. Stundom greps han av
förbittring, så att han fattade sitt spjut och slungade det
emot David. Men denne vek då alltid hastigt undan.
En vän hade dock David vid konungens hov. Det
var Jonatan, Sauls son. Han höll David kär, ja, så
kär som sin egen själ. Och när han märkte, att
hans fader traktade efter Davids liv, blev han
bedrövad och varnade sin vän.
Så flydde David från konungens gård och begav
sig ut i ökentrakter. Och Saul förföljde honom.
En gång kom då Saul in i en grotta, där David var
gömd tillika med en flock män, som slutit sig till
honom. Saul märkte ej, att David var där. Davids
män sade sakta till honom:
— Döda nu din fiende! N:u är han i ditt våld.
Men David ville det icke. Han endast skar en flik
av konungens mantel. När sedan Saul gått ut ur
grottan, gick David efter, ropade till konungen och
visade den mantelflik han skurit av. Han sade:
—• Varför förföljer du mig? Varför tror du att
jag vill dig ont ? Se, jag hade kunnat döda dig, men
jag skar endast en flik av din mantel.
Då blygdes Saul. Han sade:
-—■ Du är rättfärdigare än jag. Jag har gjort dig
ont, men du har gjort mig gott.
Likväl vaknade åter hatet och misstron i
konungens hjärta. Och han började åter förfölja den unge
David.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
