- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
104

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104 BARN BIBLIOTEKET SAGA

det i en av de uråldriga sångerna i Zend-avesta,
samlingen av Ahura-Mazda-religionens heliga skrifter.

Dock, beständigt skall den icke vara, kampen
emellan det onda och det goda. »Evig är Ormazd, men
evig är icke Ariman.» En gång kommer den sista
striden. Den föregås av stora olyckor. I en
fruktansvärd vinter, »vintern Malkosj», vilken råder utan
avbrott i tre år, skall nästan hela mänskligheten
förgås. Så blir draken lös, den stora trehövdade
draken, som i urtiden fjättrats vid en klippa nära
Kaspiska havet. Han sprutar eld ur sina trenne gap, han
störtar fram över jorden, förhärjande, förödande.

Genom hela världsalltet rasar striden.

På himlen har Ormazd rest ett bålverk — kanske
är det på Vintergatan Irans siare tänkt, när de talat
om denna mur tvärs över himlavalvet; vid denna
mur samla sig stjärnorna med sina flammande spjut,
anförda av stjärnan Tisjtrya, vilken är densamma,
som i Västerlandet kallas Sirius. Mot himlen
stormar Ariman med alla sina demoner. I hans här
kämpa också planeterna. Ty dessa stjärnor, vilkas
lopp tyckes oregelbundet, ansågos av iranierna som
upprorsandar, vilka ej vilja lyda den majestätiska
ordningens lag, som annars råder i stjärnerymden.

Men på jorden ha de döda stått upp till nytt liv.
En av Irans forntidshjältar, som fordom dödats av
den stora draken, dräper honom nu i sin tur. Och
från himlen störtas Ariman ned i det yttersta
mörkret, förbrännes av Ormazds eldstråle och förintas.

N.u har ljuset segrat för evig tid. Liksom solen
skiner fram efter storm och oväder, så breder sig
nu över hela skapelsen en glans av ovansklig glädje.
Då skall ej mer vara sjukdom eller död, ej tårar eller
sorg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free