- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
129

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNG KYROS

129

Sardes var en väl befästad stad, som låg på en
klipphöjd. I fjorton dagar låg Kyros med sin här
utanför staden utan att kunna intaga den.

Men ehuru staden annars var väl bevakad, var det
dock en sida, där knappast några vaktposter voro
utställda. Där var nämligen klippan så brant att det
tycktes omöjligt att klättra upp. Nu hände det
emellertid en dag, att en lydisk soldat, som stod däruppe,
tappade sin hjälm. Hjälmen föll ned i dalen. Den
lydiske mannen tyckte det vore stor skada, om denna
hjälm skulle gå förlorad, han visste att man på ett
ställe kunde komma nedför branten, och han tog sig
före att klättra ned och hämta sin hjälm. En av
perserna lade märke till detta. En stund senare
klättrade han upp samma väg, följd av en flock kamrater.
Sålunda kommo de in i staden’. Denna vart erövrad
och konung Krösos gjord till fånge.

Nu var Kyros vred på den lydiske konungen,
därför att denne utan orsak anfallit honom. Han lät
uppföra ett stort bål utanför staden, och mitt på
bålet bands Krösos vid en påle, och omkring honom
voro fjorton lydiska gossar fastbunclna. Redan var
bålet antänt. Krösos hade blott att förbida en
kvalfull död. Då kom han med ens ihåg vad den
atenien-siske vise en gång sagt honom: att ingen borde
prisas lycklig före sin död. Allt sedan sitt
tillfångatagande hade han icke yttrat ett ord. Men nu bröt
han ut:

— O Solon! Solon! Solon!

Kyros, vilken satt ett stycke ifrån för att åskåda
sin fiendes död, blev nyfiken. Han skickade fram en
tolk, som frågade Krösos:

— Vem var det du anropade?

Då svarade Krösos:

— En som alla konungar skulle ha gott av att tala
med.

Och då man ytterligare sporde honom, berättade
9. — Genom seklerna. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free