Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUDDHA
149
den hårt knuten — i många år hade han sålunda
hållit sin hand orörlig; småningom hade naglarna vuxit
igenom handens kött. Andra män, som stodo i
närheten, hade funnit på ännu andra sätt att plåga sig
själva. Yogis eller rishis kallades de av folket, och
de betraktades som heliga; pilgrimer kommo till dem
och gåvo dem deras knappa föda.
Gautama kom vandrande, klädd i den gula kåpa,
som brukades av tiggarmunkar, och bärande liksom
de en skal till att uppsamla allmosor. Han såg
självplågarna och sporde:
— Rymmer icke livet nog av lidande? Varför öken
I frivilligt dess bördor?
Då svarade en av dem:
— Så är det sagt: den som frivilligt gör sitt liv
till en kedja av kval, den renar därmed sin själ, så
att han i döden stiger till rymder av omätlig sällhet.
Gautama sade:
— Veten I då så visst, att den sällhet I vänten,
skall äga varaktighet ? Skall icke lidandet vända åter,
liksom allting vänder åter?
De skriade:
•— Vi veta ingen annan väg ut ur livets lidande än
denna. Vet du en bättre väg, så lär oss den! Men
annars skall ingen få oss att avstå från denna.
Sorgsen gick Gautama bort ifrån dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
