- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
176

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

B ABN BIBLIOTEKET SAGA

hans visa styrelse, och vart han kom blev han
mottagen med hedersbetygelser.

Men när han erbjöd sina tjänster, avböjde man
dem. Man visste, att han var en man med stränga
grundsatser, med stora fordringar ej minst på
härskaren. Och det var väl därför man överallt var föga
hågad att taga honom till minister.

1 tretton år färdades Kong omkring från hov till
hov i sin fruktlösa sökan. När han som en några och
sextio år gammal man kom hem till Lu, tycktes det
honom att hans liv var förfelat, att han intet hade
uppnått av vad han strävat efter. Men knappt hade
han dött, förrän omslaget kom.

Kong hade en del lärjungar, vilka vördade
mästaren för hans rättrådighet och älskade honom för
hans godhet. Deras lovord gjorde intryck. Men än
mer verkade minnet av vad han uträttat och de
skrifter han. efterlämnat, ävensom de, som av
lärjungarna utgå vos, innehållande Kongs läror och
vishetsregler.

Många visa ord har ock i sanning Kong-fu-tse
uttalat. Han hade klart för sig, att det första steget
till förbättring är att inse sina egna fel. Och om man
sällan varsnade någon förbättring, så berodde det,
ansåg han, på att få förmådde klart se sina egna
brister.

»Jag har verkligen ej funnit någon», klagade Kong,
»som varit i stånd att inse sina fel, att gå in i sig
själv och anklaga sig själv.» Men det är dock
förefintligheten av verklig självrannsakan, som skiljer
den sedligt värdefulla människan från den värdelösa.
»Den ädle går alltid in i sig själv, den småsinnade
åter sysslar alltid med andra.»

Om »den ädle» yttrar för övrigt Kong, att han
»sörjer över att ej finna den rätta vägen men sörjer
aldrig över att han är fattig», och »den ädle
förbättrar sig själv för att kunna hjälpa andra».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free