Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 B ABN BIBLIOTEKET SAGA
sor och släpande fjättrarna efter sig kom han.
Konungen visade på sin fot och sade:
•— Kan du böta detta?
Demakaides tänkte strax:
— Om jag botar konungen, släpper han mig aldrig
ifrån sig. Jag får aldrig mer komma hem till mitt
land.
Därför sade han:
— Nej, det kan jag inte.
Konungen såg skarpt på honom och förstod att
mannen undskyllde sig. Han sade:
— Hämta hit några käppar!
När Demakaides förstod, att man ville med slag
tvinga honom, föll han till föga. Han sade:
— Jag kan ju försöka.
Så började han behandla konungens fot. Redan
följande natt fick konungen sova. Och inom några
dagar kunde han gå och stå alldeles som förut.
Nu ville konung Dareios döda de egyptiska
läkarna, som ej förmått böta honom. Men Demakaides
bad för dem.
— De ha gjort så gott de kunde, sade han.
Och på Demakaides bön lät konungen dem leva.
Demakaides kom i stor gunst hos konung Dareios.
Denne gav sin läkare ett vackert hus och så mycket
guld, att han kunde leva präktigt. Och ofta blev
han bjuden till gäst hos konungen. Demakaides skulle
ha varit nöjd med sin lott, om den bara inte varit så
stark, den längtan till hemlandet, som fötts i hans
hjärta under den långa dystra fängelsetiden. Medan
han vistats på Aigina och på Samos, hade han ju
varit omgiven av hellener, men här i Persien, där
han måste leva bland idel barbarer — så kallade
hellenerna alla främlingar — växte den alltmer, hans
trånad efter hembygd och landsmän.
Det förstod han dock, att aldrig skulle konungen
godvilligt släppa honom ifrån sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
