- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
205

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PYTAGORAS

205.

anbefallts hålla hemligt •— blevo uteslutna ur det
broderskap, som alla pytagoréer, yngre och äldre,
bildade. Men de, som visat trohet och ihärdighet,
fingo efter prövningstidens slut småningom taga del
av mästarens utläggning av de stora livsfrågorna,
hans lära om gudomen, om naturen och om
människan.

Pytagoras lärde, att i alla religioner finnas glimtar
av den eviga sanningen, han lärde att de många olika
gudarna blott voro uttryck för olika sidor hos den
Ende, den Evige guden, som bor i ett ljus så
strålande klart, att solens glans i jämförelse därmed är
matt. Denne Ende är alltets medelpunkt, kring vilken
världar och själar kretsa och från vilken allt får
liv. Ur Honom, ur Enheten, utgår tvåfalden, som är
den materiella världen, vilken dock besjälas av Guds
ande. Och det ligger, lärde Pytagoras, en djup
symbolisk sanning i det, som förtäljes i olika religioner,
om himmelens och jordens förening och om
människan såsom deras barn — så som det berättas hos
hellenerna om Zevs och Gaia, av egyptierna om
Osiris och Isis, av indierna om Dyaus och Pritivi. Ty
människan har i sin natur något av gudomen och
något av materien, hon är såsom iranierna sade »den
levande-dödlige», hon har en gnista av det eviga livet,
och hon är av stoft, hemfallen åt döden.

Men icke är det först i och med födelsen till denna
jordetillvaro som den mänskliga personligheten blir
till.

Pytagoras lärde detsamma som Indiens
brahma-ner, detsamma som egyptierna, enligt vad Herodotos
berättar, förkunnade, nämligen att människosjälen
har att genom många liv uppfostras och utvecklas.
Och vad en människa under detta liv har att bära
av olyckor och sorger, det har hon själv ådragit sig
genom felsteg endera i detta eller i ett gånget liv.

Vad människan i detta liv borde sträva till, det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free