- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
208

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

B ABN BIBLIOTEKET SAGA

att få in pytagoréer bland de styrande. Man blev
missnöjd.

— Var det då detta som var meningen ? sade man.
Skola vi helt behärskas av pytagoréerna ?

Det fanns en, som med belåtenhet iakttog detta
stigande missnöje. Det var Kylon, en av dem som
vid prövningarna inom skolan blivit underkända. Han
hade alltsedan dess hyst hat mot Pytagoras och hans
förbund. Nu märkte han med skadeglädje, att han
skulle få tillfälle att hämnas. Han gick omkring och
sade till stadsborna:

-— Jo, jag vet någonting om det här. Jag var ju
en tid vid den där skolan. Det hela går ut på att
skaffa Pytagoras makt. Han vill bli tyrann här i
staden.

Så uppeggade han folket. Snart hade han samlat
en skara, som var besluten att befria staden från
denne främling och hans anhängare.

En afton då Pytagoras och ett fyrtiotal av hans
anhängare voro samlade i ett hus, som tillhört den
starke Milon, skockade sig skaror utanför. Facklor
fördes intill husets väggar. Snart stod allt i lågor.
Och de som sökte fly blevo nedhuggna. Blott ett par
av de yngre medlemmarna lyckades komma undan.

Vad som blev Pytagoras eget öde vet man ej med
visshet. Somliga säga att även han förgicks i
lågorna, andra att han lyckades taga sig ut men under
flykten kom till ett odlat fält, som han måste gå övër,
ifall han skulle undgå förföljarna. Då stannade han
och sade:

— Varför skulle jag nedtrampa dessa gagneliga
örter för att själv få bli vid liv?

Alltid hade Pytagoras haft en stor ömhet för allt
levande. Han var obenägen för köttätande, därför
att han ej ville att djur skulle dödas, ifall det ej
vore alldeles nödvändigt. Och han ansåg att man
även mot örterna borde vara skonsam. Nu var han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free