Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SEKLERNA
2 3
Kring de hemvändande flockades nu alla med
glädjerop och glädjetårar. Även de som fingo erfara
sorgebud — om anhöriga som stupat — måste ju mitt i
sorgen känna fröjd över att de fallit under en så
härlig seger. Och krigarna berättade om bragder som
förövats, om persernas flykt, om det stora bytet i
perserlägret. Och alla prisade de Miltiades, den atenare,
som varit anförare under slaget och som med så stort
mod och så mycken klokhet lett sina skaror.
•—- Miltiades! Miltiades! brusade det i jubel, var
fältherren gick fram. Miltiades har räddat Aten, har
räddat Hellas!
I flera dagar gick man som i ett segerrus.
Mitt i allt jubel var det dock en, som såg
nedslagen ut. Han gick för sig själv och såg grubblande
ut. Halva nätterna vankade han omkring allena. En
ung man, vilken varit med i striden och tappert
kämpat mot fienderna; Temistokles var hans namn. Hans
vänner sporde honom:
— Varför är du icke glad, Temistokles ?
Och han svarade:
— Miltiades segrar unna mig ingen nattro.
Ty i hans hjärta brann ärelystnaden. Så långt han
kunde minnas tillbaka, hade han törstat efter detta:
att en gång bli prisad och beundrad av det atenska
folket. Men nu sade han till sig själv:
—• Aldrig skall jag få tillfälle till en sådan bragd
söm den Miltiades haft lyckan få utföra! Aldrig skall
jag få höra brusa omkring mig ett jubel sådant som
det, vilket nu hälsar Miltiades!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
