Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SEKLERNA
2 3
i hans tankedigra strofer röjer sig en inblick i
människohjärtat sådan man vid den tiden ännu aldrig sett
prov på.
Euripides djupa förståelse av människohjärtats
lidelser och lidanden berodde säkerligen till stor del därpå,
att hans eget liv inrymt så mycket av sorg. Han hade
gift sig med en kvinna, som befanns vara trolös och
lättsinnig. Sedan han, efter år av grämelse och
bitterhet, skilt sig ifrån henne och ingått nytt äktenskap,
fann han sig även i detta djupt besviken.
Redan Aiskylos talar om, att gudomen uppfostrar
människan genom sorgen, lär henne att »vett genom
ve förvärva sig». Euripides drevs av sina sorger inåt,
bragtes att grubbla över människosjälens gåtor, över
människors gärningar och människors skiftande öden.
Ur smärtan föddes vishet.
I Euripides dramer är det gott om kraftiga,
tankedigra sentenser, slående uttryck och uttalanden av djup
känsla — just sådana verser, som fångade
uppmärksamheten och fastnade i minnet.
— Vem är väl slav, om ej den döden fruktar?
Ofta nog äro emellertid hans uttalanden djupt
svårmodiga :
— Kring den, som föddes nyss, man samlas må
i sorg och klaga: Ack vad nöd, vad kval går
du emot!
Men de som dött, som lämnat jordelivets ve,
dem må man jublande ur huset bära ut.
Euripides levde i en tid, som börjat tvivla på mycket
i de gamla myterna, han var lärjunge till Anaxagoras,
vilken förkunnade att världen styres icke av den eller
den guden, om vilken i sägnerna berättas varjehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
