Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
B ARN BIBLIOTEKET SAGA
— Men varför deltager du alls icke i det offentliga
livet? Har du alls intet hjärta för ditt fädernesland?
Då lyfte Anaxagoras sin hand och pekade upp emot
himmelen.
— Ingenting ligger mig mer om hjärtat än mitt
fädernesland, sade han.
Ty himmelen, menade han, var hans rätta
fädernesland.
En annan gång frågade någon honom:
— Vartill tror du att du är född och kommen till
denna jord?
Anaxagoras svarade:
— För att skåda upp till solen och stjärnorna.
Anaxagoras lärde, att världen var sammansatt av
oändligt många helt små kroppar. Men det som från
begynnelsen bragt det hela i rörelse, dèt var anden. Och
hela världs förloppet — ansåg Anaxagoras — leddes av
ett evigt och oändligt förnuft.
Beträffande himlakropparna lärde han, att solen var
en massa av glödande metall och att kometerna
uppstodo genom sammanstötning av flammande planeter.
Redan i unga år överflyttade Anaxagoras till Aten.
Där blev Perikles en av hans lärjungar. Och den store
statsmannen ägnade alltid sin lärare en varm
tillgivenhet. När filosofen, som frikostigt skänkt bort hela sin
förmögenhet, led av brist och umbäranden, plägade
Perikles bistå honom.
Emellertid började man i Aten säga:
— Anaxagoras hädar gudarna! Han säger, att solen
är en glödande järnmassa! Men vi ha ju fått lära, att
solen är en gud!
Allramest skrek garvaren Kleon om detta. Ty han
hatade Perikles och ville själv bliva Atens ledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
