Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
B ARN BIBLIOTEKET SAGA
inflytande över Perikles. Ja, det sades, att hon stundom
skrev hans tal.
I det hem, där hon var medelpunkten, samlades
många framstående män —• bland andra Sofokles och
Sokrates. Alla beundrade de henne och satte henne
högt. När hon i denna krets uttalade sina åsikter i
religiösa ämnen, torde hon ha låtit märka, att hon
ingalunda trodde på alla de gamla myterna om gudarna
och deras allehanda äventyr. Och då ryktet härom
sipprat ut, blev hon anklagad för
religionsförsmä-delse.
Perikles försvarade henne. Och om hans vältalighet
—- såsom alltid — gjorde verkan, så gjorde det kanske
än starkare intryck att se hans tårar. Ty Perikles,
»olympiern», grät. Han, så stolt och lugn och
behärskad, han grät av ångest och sorg, när den kvinna han
så högt älskade hotades med straff, ja med döden.
Och domstolen frikände Perikles maka.
Men någon tid därefter restes en ny anklagelse mot
Fidias, bildhuggaren..
På Pallas Atenas sköld fanns en relief, som
framställde Teseus kamp mot amazonerna. Någon lade
märke till, att ett par gestalter i denna stridsscen tycktes
utgöra porträtt.
— Se, sades det, se på den där skallige gubben, som
tar upp en sten från marken för att kasta den mot
amazonerna, han liknar ju alldeles Fidias själv! Och
den där ståtlige krigaren med hjälm, det är ju
tydligen Perikles.
Alla skyndade dit för att se efter. Ja, det var ju
tydligt. Man blev förtörnad. Det var ju rentav en
hädelse, menade man, att på en gudinnas sköld våga
avbilda sig själv och sin vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
