- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / Andra samlingen /
120

(1924) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

82

BARNBIBLIOTEKET SAGA

uppför branten. De lyckades komma ända upp till
krönet. Däruppe sovo vaktposterna. Ingen människa, ingen
hund hörde de anryckande och varskodde om faran.

Men då ljöd plötsligt ett ursinnigt kacklande. Vid
Junos tempel, som låg uppe vid Capitolium bredvid
Jupiters, hölls en flock tama gäss, helgade åt
himladrottningen. Gäss äro vaksamma fåglar, och dem
undgick ej det svaga buller, som de uppklättrande
vapenklädda männen åstadkommo. Marcus Manlius, en
tapper patricier, väcktes av kacklet, störtade upp ur
sömnen och rusade fram till klippbranten. Där hade just
två av gallerna hunnit upp till klippans kant. Manlius
avhögg handen på den ene och stötte till den andre med
sin sköld, så att han föll baklänges utför branten.
Andra romare kommo skyndande, och anfallet blev
lyckligen avvärjt.

*



Det hade blivit mycket knappt med födan bland
försvararna på Capitolium. Fråga var huru länge man
skulle kunna hålla ut. Med oro väntade man Camillus
och hans här. Skulle han månne komma i tid?

Bland gallerna var också tillståndet dåligt. Från
obegravda lik, från ännu rykande ruiner kommo onda
dunster drivande. Sjukdomar utbröto. Många rycktes
bort.

Romarnas förposter och gallernas förposter kommo
ibland i samspråk. Man kom å ömse sidor underfund
med att motståndarna ej voro ovilliga till en uppgörelse.
Och när Camillus alltjämt dröjde och borgens
försvarare voro så försvagade av hunger, att de ej mer
orkade bära vapenrustningarna, ansågo sig till sist
konsulerna nödsakade att öppna underhandlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free