Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SEKLERNA.
151
Nu lade man nämligen märke till, vad man förut ej
tänkt på: att Hippostenidas icke infunnit sig till detta
möte.
Men när Karön sade, att han ämnade åtlyda
tyrannens kallelse, voro de alla ense om att detta var
nödvändigt för att ej i otid väcka misstankar.
Nu kallade Karön in sin son, Arkidamos, en
knappast femtonårig yngling, skön och storvuxen.
— Denne, sade Karön, är, som I alla veten, min ende
älskade son. Jag överlämnar honom nu till eder, och om
jag, då jag kommit i tyrannens våld, skulle visa mig
trolös emot eder, döden då min Arkidamos.
De ropade alla:
— Varför talar du så? Vi veta väl att du är och
alltid skall förbliva ■ trofast.
Pelopidas sade:
— Bättre vore det, om du sände din son till ett annat
hus, där han vore i säkerhet. Om vi falla, må han då
växa upp till vår hämnare.
— Nej, sade Karön, det är bättre för honom att ej
behöva leva under tyrannernas välde. Var vid gott mod,
min son! Våga ditt liv för friheten i sällskap med dessa
tappra män. Och kanske ser dock en gud ned till oss,
enär vi kämpa för en rättfärdig sak.
Vid dessa ord fingo många tårar i ögonen. Men
Karön själv grät icke. Han överlämnade sin son åt
Pelopidas och gick ut i natten.
Till Arkias, som låg å sin vilobädd invid
gästabuds-bordet, trädde en tjänare fram.
— Karön är här, anmälde han.
Arkias reste sig med möda från bädden. Filidas hade
ej sparat på sitt vin, och tyrannen var redan halvt om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
