Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demostenes.
Dånande slogo vågorna mot strandens hällar.
Stormen tjöt mellan klipporna. En man gick av och an på
stranden, hans mantel fladdrade och smällde i vinden.
Ingen annan människa syntes till.
Dock talade han hela tiden, mannen på stranden.
Talade högt och ropade. Och stundom lyfte han sin hand
till en åtbörd liksom för att bekräfta sina ord.
En gång redan vid späda år hade Demostenes hört
Perikles tala på Pnyx ■— den plats där atenarna höllo
sina folkförsamlingar. Han hade sett folkmassan bölja
av och an likt ett upprört hav, sett huru man lyssnade
till den store talaren, huru man rycktes med av hans
ord, huru man tilljublade honom sitt bifall. Sedan dess
hade han städse drömt om att själv en gång få tala i
folkförsamlingen. Också ur hans själ — det kände
han — skulle orden kunna strömma rika och varma.
Men visserligen var han, Demostenes, i mycket olik
Xantippos son. Icke ägde han något skönt yttre, icke
ägde han den ljungande stämman. Nej, hans röst var
svag, hans uttal otydligt. Hur skulle väl han kunna
göra sig hörd bland tusenden av åhörare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
