- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / Andra samlingen /
182

(1924) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182 barnbiblioteket saga

I tjugo år åhörde Aristoteles de föreläsningar
Platon höll i Akademeias lunder. Och han beundrade och
vördade sin lärare. Men han var till sin natur mycket
olik Platon och delade ej i allo dennes åsikter.
Aristoteles ägde ej sin lärares lysande snille, ej heller
hans gåva att med skönhet och behag uttrycka sina
tankar. Men han ägde ett starkare intresse för den
värld, som vi med våra sinnen kunna uppfatta, och
han hade en sällsynt begåvning ej blott för att
iakttaga naturen och inhämta vetande av olika slag utan
även för att på det klaraste och överskådligaste ordna
och systematisera sitt vetande. Han nedskrev en
mångfald iakttagelser om de olika djurens byggnad och
levnadssätt, likaså skrev han om örterna samt 0111
fysikens företeelser. På ett flertal områden införde han
metod i forskningen och klargjorde meningen med
olika uttryck och olika begrepp. Många av hans
skrifter ha gått förlorade. Men av dem som finnas bevarade
framgår tydligt huru betydelsefull hans verksamhet
var.

Man brukar emellertid anse — och visserligen ej
utan fog — att Aristoteles med all sin lärdom är en
ganska torr författare. Likväl finns det åtminstone ett
ställe i hans skrifter, där han höjer sig till en
allvarlig hänförelse. Det är i det kapitel av hans
Metafysik, där han uttalar sin djupa förvissning om att
världsalltet har till upphov och till styresman en Gud
och skapare.

Rörelsen, världsutvecklingen, är evig, anser
Aristoteles. Men »om något rör sig, måste det nödvändigt
hava en orsak till sin rörelse. Den första orsaken till
rörelsen måste själv vara orörd. Orsaken till den
eviga rörelsen måste själv vara evig». — »Det måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/2/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free