Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SEKLERNA.
151
Då berättade Kebaleinos, huru han bett Filotas tala
om saken.
Konungen blev helt upprörd över att den man, han
räknat som en nära vän, skulle kunna göra sig skyldig
till en sådan förrädisk underlåtenhet. Men nu måste
man allra först bemäktiga sig Dymnos. Två drabanter
skickades för att hämta honom.
Dymnos såg två av konungens drabanter komma till
den del av lägret, där han var förlagd. Han hörde
huru de frågade efter honom. Han förstod strax, att
saken var förrådd. Och han drog sitt svärd och stötte
det i sitt bröst.
Drabanterna släpade den döende mannen till
konungen. Men i samma ögonblick konungen tilltalade
honom, gav han upp andan.
Nu skickade konungen efter Filotas och förebrådde
honom hans uraktlåtenhet. Filotas urskuldade sig med
att han trott angivelsen blott vara något löst prat. Han
bad konungen förlåta hans försummelse, i hågkomst
av huru många gånger han kämpat och blött i
konungens tjänst. Och konungen räckte honom handen
till tecken av förlåtelse.
Men därefter sammankallade Alexander till
rådplägning sina vänner och förnämsta krigsöverstar. Alla
utom Filotas. Och han lät Nikomakos träda fram och
avgiva sin berättelse.
Då började Alexanders vänner säga, att han ej bort
förlåta Filotas. Det vore tydligt, att han också vore
förrädare.
I denna stund erinrade sig konungen det brev han
fått från Filotas, den gången då han skrivit och
berättat om Ammons orakelsvar. Det gamla grollet väcktes
upp på nytt. Konungen återtog sin förlåtelse, lät fängsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
