Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SEKLERNA.
151
och hans medlarj ungar förut varit ensamma om att få
mottaga.
Under sina tåg genom Asien visade sig för övrigt
Alexander mer än en gång ihågkomma Aristoteles. Han
sände honom varjehanda föremål, vilka han trodde den
store naturforskaren skulle vilja lägga till sina
samlingar.
Efter det Kallistenes blivit så orättvist och grymt
behandlad, kände emellertid Aristoteles, såsom
naturligt var, en viss ovilja mot sin kunglige lärjunge. Och
när han hörde allt flera berättelser om huru Alexander
blivit alltmera övermodig, alltmera hård, alltmera
njut-ningslysten, då tänkte väl den vise mannen, att om en
människa åtnjuter stor och oavbruten framgång i livet
då är detta helt visst till skada för hennes själ.
Nu efter Alexanders död märkte ju filosofen att
atenarna började bemöta honom med avoghet. Han blev
ock av överprästen vid ett av Atens tempel anklagad
för gudlöshet. Detta med anledning av en dikt, han
skrivit. Aristoteles visste ju, att många voro honom
gramse för att han icke i sin undervisning och sina böcker
plägade tala om de gamla helleniska gudarna, men i
stället talade om en enda Gud och skapare.
Det tycktes honom klokast att lämna Aten. Han
tänkte på Sokrates öde och sade:
■—- Jag vill bespara atenarna att begå ännu ett brott
mot filosofien.
Tillika med sin familj och sina tjänare begav han
sig till ön Euboia.
Där hörde han rykten om oro och strider — hörde
hur Alexanders fältherrar sins emellan delade hans
stora rike och därvid snart råkade i bitter fejd med
varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
