Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOV SKÖTKONUNG OCH OLAV IIARALDSSON 2 5
Olav. Det vill jag gärna.
ASTRID. Säg honom från Astrid, Ingegärds syster, att hon
sörjer över kung Olavs sorg.
Olav. Det ordet tror jag skall bliva kung Olav till stor
tröst. Jag tror också han skall säga, att det är ett under,
att en man som konung Olov Eriksson har en dotter så
mild och blid som Astrid.
Scen V.
De förra. Ingeborg träder in, följd av trälar, som bära fat med bröd och
rovor, dem de sätta på borden.
Olav (till Ingeborg). Väl mött, Ingeborg! Det var
längesedan jag såg dig senast.
ingeborg. Ja, det var längesedan du undfägnade min
make och mig i Oslo, kung Olav.
ASTRID (häpen). Kung Olav? Är du kung Olav av Norge?
Olav. Ja, jag är så.
ASTRID (sätter händerna för ansiktet). Ve mig, vad dåraktigt tal
har jag icke då fört! (Skyndar ut till höger.)
Olav (till Ingeborg, leende). Du kom och störde mig i en
stor förnöjelse.
Scen VI.
Olav. Ingeborg. Ragnvald.
Ragnvald (från höger). Flår kommer Astrid ut med
händerna för ögonen, som om hon grät. Så kan jag förstå,
att i ej kommit gott över ens, kung Olav.
OLAV (leende). Jo, vi kommo mycket gott överens. Och
det vill jag säga dig, Ragnvald, att ditt förslag hugar
mig väl.
Ragnvald. Detta var goda tidender.
Olav. Nu, Ingeborg, måste du hämta hit Astrid igen.
Ty jag vill gärna tala litet mera med henne.
Ingeborg. Jag skall nog gå efter henne. Hon vart visst
helt förskrämd, barnet (ut till höger).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
