Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
FÅNGEN PÅ STOCKHOLMSIIUS
och tänkte: »Min franka må säga vad hon vill. visst
skola dessa bliva mig till mycket gagn.» Alen när vi
kommo i land, begynte de tyska tvista sins emellan om
vem som skulle befalla. Och det blev strider emellan
dem, och somliga seglade hem i vredesmod. Och när
så moskoviterna ryckte an, vart det förvirring och stor
manspillan. Och skada mer än gagn hade jag av den
kostbara härfärden.
JON. Nu, tyckes mig, vore det tid, att en tyrsticka bragtes
här in. Här är så mörkt, att jag med näpp och nöd
ser eder, kung Magnus.
MAGNUS. Icke tror jag, att han glömmer fyrstickan, denne
vaktaren; han, är mig mera huld än den förre. — Nu
tyckes mig ock, att jag hör hans steg.
Scen II.
De förra. Kettil Kolsson.
Kr ’TTTT. (med ett tyTvedsbloss, som han sticker i cn klyka i muren).
Här har I Iyse i mörkret, konung Magnus.
MaGNUS. Jag visste det, att du ej skulle glömma oss. Men
den vaktaren, som var fore dig, han förgät mig ofta.
Det vart tungt att sitta i mörker de långa
vinterkvällarna. Men när jag följande morgon, dä han bragte
mig morgonvard, sade honom det, vart han vred och
bannade mig.
Kettil. Icke skulle jag vilja banna den som är smord till
landets konung. Och allraminst skulle jag vilja vålla
eder sorg, kung Magnus. Ty I haven gjort mig mycket
gott.
MAGNUS. Det vet jag icke av. Icke minnes jag, att jag
sett ditt ansikte före den dag du kom hit som min
vak-tare.
KETTIL. Sett mig haven I ej, men likväl haven I gjort
mig det största gagn. En gång, då I drogen genom
Sollentuna härad till Stockholm, kom min fader till eder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
